Pages

tisdag 13 september 2011

Tankar

| |

För ett tag sen fick  mitt hjärta en sån smäll så den ännu inte är helt i balans. Ni vet när man är där med en kille, och man får inte nog av att kyssas. Jag kommer ihåg att vi kysstes så länge så mina läppar blödde på insidan. Visst, det låter brutalt. Men så in i helvetes jävla vackert. Jag hade, och har, inte varit så kär i någon som jag var i honom då. Sen plötsligt så var det över. Som en jävla orkan. Innan den är allt rätt lugnt och skönt, inget speciellt. Sen kommer den och vänder upp och ner på hela ens liv, får en att känna någon rädsla. Rädsla för att få livet i olika delar som man senare måste pussla ihop. Sen när orkanen är borta så finns bara oredan kvar. Allt ligger överallt och man vet inte vad man ska göra. Man känner bara en jävla sorg och frågar sig själv: Varför hände detta mig

Jag har läkt. Inte helt. Men lite, såret har blivit till en sårskorpa och jag försöker låta bli att pilla upp den. Det har läkt lite varje dag. Från att vara ett öppet köttsår som gjorde ont har det blivit ett sår som inte blöder. Det kommer aldrig att försvinna helt, för det kommer bli ett ärr. Jag har ganska många av dem i mig. Ganska många bakslag som gör att såfort jag träffar en kille får jag panik och börjar jäkligt fort leta fel och brister och blir känslokall och inte vågar visa vad jag känner, och säger hellre hej då och går vidare än stannar och känner efter och kollar läget och ser vad som kan hända

Jag har så lite tillit för killar nu så det är svårt att förklara. Det är fel att killar som inte förtjänar mig har gett mig denna jävla rädsla. Kommer aldrig förlåta dem för det

Jag vill träffa någon som inte sårar mig mer än vad han gör mig lycklig.

0 kommentarer:

go-top

Skicka en kommentar

My Playlist

Labels

Bloggintresserade

Fröken Frost

Labels

Labels

Använder Blogger.
 
 

Bloggen om Tokjohanna | Diseñado por: Compartidísimo
Con imágenes de: Scrappingmar©

 
top