Jag har läkt. Inte helt. Men lite, såret har blivit till en sårskorpa och jag försöker låta bli att pilla upp den. Det har läkt lite varje dag. Från att vara ett öppet köttsår som gjorde ont har det blivit ett sår som inte blöder. Det kommer aldrig att försvinna helt, för det kommer bli ett ärr. Jag har ganska många av dem i mig. Ganska många bakslag som gör att såfort jag träffar en kille får jag panik och börjar jäkligt fort leta fel och brister och blir känslokall och inte vågar visa vad jag känner, och säger hellre hej då och går vidare än stannar och känner efter och kollar läget och ser vad som kan hända
Jag har så lite tillit för killar nu så det är svårt att förklara. Det är fel att killar som inte förtjänar mig har gett mig denna jävla rädsla. Kommer aldrig förlåta dem för det
Jag vill träffa någon som inte sårar mig mer än vad han gör mig lycklig.




0 kommentarer:
Skicka en kommentar